Dikt 190516

Till Johan Larssons familj

Du får inte syn på mig
hur mycket jag än
vinkar
från gatan
där ni nu bor: Vattenverksvägen
ett namn väl värt
att smaka på, kan man
tycka, men
det sker först när ni har
flyttat in och orden nu hopas
hos den vinkande;
ni har tre rum mot gatan
och det största med stjärnor
har flest fönster
och det måste vara barnets rum,
kan man tro, och nu står du där
till vänster om stjärnorna
i mitten
med huvudet sänkt, hackar
kanske lök, axlarna något
indragna, du ler faktiskt
precis som jag skulle hoppas
för det är ju du
som har fått mig att förstå
vad det ska betyda
att faktiskt känna några grannar,
ha ett grannbarn
att springa
över till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s