Tjugoåttonde juni, 2018.

Det var dubbel lekdag för dig. Efter en förmiddag med Loah stundade en eftermiddag med Rut. Och för min del stundade ett överlämnade av brev till Carola.

Du fann kuvertet i stugan och var faktiskt oroad: Bilen är sönder. Den röda, tecknade bilen saknade ett däck. Du blev än mer orolig när jag berättade att Carola skulle få det här brevet. Jag försökte förklara att C. kanske faktiskt tycker om bilar som saknar ett hjul. Det är mer spännande. Du frågade om hon vill laga den, bilen. Jag svarade ja. Du tänkte efter, accepterade. Gick lite fram och tillbaka i stugan med ett sådant där kluckande eller skrockande skratt: Oj, den är sönder, hehe. 

Vi mötte dem vid 6ans buss, precis som sommaren 2017. Ni var busiga, flyende, precis som sommaren som föregick. Pratiga. Uppfyllda. På grusgångarna mellan stugorna frågade Rut om vi har någon kastanj. Det var fint att få säga att vi alla på området har en jättekastanj i mitten, och strax kunde vi peka. Ni delar en förkärlek till kastanjen.

Strax efter att vi kommit fram till stugan berättade jag för C. att hon nu, äntligen, skulle få brev. Korrespondensen – liv. Men det har jag redan fått, sa C under körsbärsträdet. Nu förstår jag inte, sa jag. Silas kom med brevet innan, så snart vi var framme vid stugan. Och så står vi där och ler och funderar på detta med deras delaktighet i korrespondensen.