Jag hör vad du säger, och detta är ju nytta på kort sikt. Jag talar istället för det fria skrivandet som någonting långsamt; ett långsamt verkande gift som kan förändra, som är farligt

säger Ylva Eggehorn i ett samtal med Daniel Sjölin. Man kan nog, utan att ta i, säga att de två möts i en syn på livet som finner vår samtids rådande syn befängd. ”Inställningen att vi till varje pris ska må bra är ju också en narkotisk flykt från smärta”,  säger Eggehorn lite senare i samtalet.

Dogmer för livet smittar såklart av sig på förutsättningarna för det skrivande livet. Och skrivandet, det kräver något slags space som kan hysa allvar. Jag uppskattar sådana här berättelser om … förr, som Eggehorn drar; hur vanliga arbetare förväntades vilja lära sig ett ord som ”imponderabilia”.  Om inte för annat, lyssna till samtalet för att ge det ordet en chans i livet.