Semantiska pinnar (XVIII)

Idag fyller jag 37 år.
Det är en siffra som jag ofta har tänkt på genom dagen då min mamma fyllde det, den 23 maj 1993.

Av någon anledning var min barndomsvän Lars hemma hos oss tillsammans med sina föräldrar. Kanske skulle de uppmärksamma mamma, kanske var det någon fotbollsmatch som låg bakom att de var där, nej, jag vet inte. Det enda jag minns är att Lars och hans pappa Hans gick omkring och sjöng på en låt som handlade om att bli 37. Jag tror att det var en Magnus Uggla-låt.

Det var svårbegripligt, eller kanske inte svårbegripligt, men det var svårt att ta ställning; tog den där låten miste eller hade den rätt? Låten uttryckte någonting om att livet delvis låg bakom en. Hur kan den ha gått? 37, 37/ medelåldern börjar nu …  Ha, jag har inte en susning. Jag har googlat utan lycka.

Det fanns en retlig, nästan triumfatorisk, gest i detta att gå runt på tomten och nynna på låten. Lars föräldrar är cirka tio år äldre än mina föräldrar. De hade alltid känt sig gamla i relation till andra föräldrar. På något sätt kom vi ju närmare varandra genom att även min mamma steg in i medelåldern (eller vad det nu än var).

För övrigt var jag lika gammal som Hans när jag fick Silas, om jag räknar rätt.     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s