påståendet är att kärlek inte tar slut, det går som en söm genom verket, genom det som kallas för en bredvidkärlek, genom den kärlek som aldrig reduceras genom att de bedragnas perspektiv får solka, kasta skugga; ej heller ett slut på historien kan komma in och bryta sömmens tid, hur liten historien än var – så förblir den – ett dröjsmål; för ditt hjärta till –

påståendet lunkar som någon runt en göl i september, hängig, kanske med en klängig sol, men som någon, inte något; må så vara att kärleken är en fantasiskapelse, den blir på grundvalen av allt som kändes