Den här veckan var det avslutningsdagar på de flesta kurser som jag har hållit i under hösten. Eller ja, så hette det åtminstone när jag skrev utkastet till det här blogginlägget innan jul. Nu är vi mellan helgerna och den sista träffen med ”Kreativt skrivande” på Allmän kurs ligger i viss skugga.

Träffen var förlagd till Conditori Centrum (sic!)  i Skurup. Det är lite av en tradition att ses där sista gången på terminen. Stället ligger vid järnvägen, nere i byn, medan skolan står att finna uppe på höjden, på väg ut ur byn.
Jag gillar att flytta ”ut” mötet den sista gången, för det känns det bra att ses och prata om skrivandet med mer av en ”omvärldskontakt”. Skrivandet efter det att kursen är slut äger ju rum utan klassrum och jag ser gärna att vi tillsammans rör vid frågor om hur man tar ansvar för sitt eget skrivande.
Nu är det förvisso några som vill/ska läsa en termin till, som seden bjuder, men det … är en annan sak. Var termin har sitt slut.

Här är gänget som tog sig till avskedskaffet:

Josefin, Peter, Håkan och Luke.

Även den sista gången på kursen skrev vi lite grann. (Stunden och miljön lockade även mig till att skriva.)
Som uppvärmning skrev vi en upprepande dikt som började med orden ”Att sitta på Conditori Centrum … ”

Jag väntar ännu på dikter från Håkan och Luke, och säger stilla till er: sidan låter sig givetvis uppdateras med era texter när de behagar inkomma 🙂

Uppdatering 1 november, 2018: Luke inkom under sommaren med sina texter. Efter den fördröjningen kom en fördröjning från min sida. Men nu så, nu finns Lukes texter nedan.
*

Att sitta på Conditori Centrum ger en tryggande känsla
Att sitta på Conditori Centrum påminner om gamla vänner att träffa på nytt
Att sitta på Conditori Centrum fyller mig med nyfikenhet
Att sitta på Conditori Centrum får mig att minnas en bekant som gått i graven
Att sitta på Conditori Centrum giver mig en inblick i andras minnen från de gamla färglösa fotografierna
Att sitta på Conditori Centrum drygar på med den rimmande slogan härifrån
Att sitta på Conditori Centrum inspirerar min känsla för dekorering och inredning

Peter Jönsson

Att sitta på konditori i centrum innebär en paus från livet

Att sitta på konditori i centrum fyller en med värme

Att sitta på konditori i centrum är avsaknad tystnad

Att sitta på konditori i centrum gör världen lite mindre

Att sitta på konditori i centrum innebär att man inte behöver bry sig

Att sitta på konditori i centrum är konstanta spegelbilder

Att sitta på konditori i centrum är aldrig ensamt

Luke Eales

Att sitta på Conditori Centrum och undra
om väggrisens äkthet
Att sitta på Conditori Centrum som alla andra dagar
Att sitta på Conditori Centrum och överhöra korrupta politiker
tala om den stundande julfesten
Att sitta på Conditori Centrum som sig själv
Att sitta på Conditori Centrum med en röd penna, rörigt hjärta, snor i näsan
Att sitta på Conditori Centrum utan något särskilt på hjärtat
Att sitta på Conditori Centrum med er
Att sitta på Conditori Centrum med massor på hjärtat
Att sitta på Conditori Centrum som någon som har råd med det, som någon
som inte har råd, som någon som inte vet några råd
Att sitta på Conditori Centrum och höra bommarna gå ner
Att sitta på Conditori Centrum och räkna på sina raders fattighet
Att sitta på Conditori Centrum och sluta räkna och börja känna och höra: ”Fyra stycken –
72 – såja; ha en bra dag!”
Att sitta på Conditori Centrum och förundras över ett ord som lampett: tänk ändå,
små, skenheligt unika lampor
kastar sitt sken
över våra livs texter

Joakim

*

I en andra skrivövning tog vi en rad från den första texten – till att skriva en ny dikt:

Att sitta på Conditori Centrum kan kännas för mycket.

Varför har man egentligen ett uppstoppat vildsvinshuvud på väggen?

Och varför tål inte magen att äta upp all spettekaka som står framme
och frestar en?

När tågen åker förbi.

När de som sitter vid bordet bredvid börjar skratta så högt att man får huvudvärk.

Juldekorationer som förmodligen har suttit uppe sen november.

Och en spegel mitt framför en som påminner om den dåliga sömnen man fick inatt.

Josefin Månsson

Att sitta på Conditori Centrum påminner om att träffa gamla vänner på nytt
Vad hände med fotbollsfantasten efter att jag bytte skola
Vart tog min barndomsvän vägen som jag känt sedan jag kom hem från BB
Att det kan hända så mycket på så kort tid
Eller det kanske inte var så kort tid ändå
Kanske så glömde vi bara bort varandra under tidens varv
Mellan vinter och vår blev vår vänskap kvarglömd

Peter Jönsson

Att sitta på konditori i centrum är eviga spegelbilder

I ett rum med sex speglar reflekteras allt omega gånger

Finns den riktiga verkligheten i spegel ett, spegel två, spegel tre eller spegel sex.

Är verkligheten viktig?

Ett overkligt konditori i en overklig stad på ett klot utan destination

Är destination viktig?

Alla i konditoriet har en destination

Luke Eales

Att höra bommarna gå ner,
utanför
Dörren som slår
Det svirar av liv: damernas bullpåsar prasslar;
”Då blir det 254 kronor tillbaka.”
”Tack så mycket.”

Att höra
och bekänna: här skulle jag kunna
lyssna
Måndag morgon, fredags eftermiddag,
här kunde jag stanna till, oftare, innanför,
under de skenheligt unika lampetterna
från vilka ljuset
faller över våra decemberliv

Joakim