Text en kan ramla på när en söker efter lämpliga stycken att läsa under en skrivarkurs:

”Och med vackra utsikter är det så här:
Om jag står nånstans såna där vackra ljumma dagar och
tittar över fält och ängar och stora mörka träd och
luften är disig av sol, då är det som jag ändå inte kan förstå,
att det är precis då- 
Utan istället tänker jag: Det här ska jag komma ihåg,
sen…. hur himlen lyste och fälten svallade- hur gröna
träden var och hur lärkorna sjöng- ja det ska jag komma
ihåg!
Precis som det redan var borta för länge sen- ja, som
om man står och längtar efter något som redan finns där!
En ganska sorglig känsla.”

Ville bara säga att så är det. Precis så.

(Plockat ur Bladen brinner, s 51. Barbro Lindgren.)

Jenny Green