Dikt 140523

Det kan ta slut nu

Det är inte så lätt, i det att det lättar; vad hos en tanke

hos tanken

Om det tar slut fanns slutet

i det som var som är

var det så

Jag bär en skjorta som du tycker om

Tyckte om

Jag bar en skjorta

Kan gråta nu kan du

Men vems tårar är det är det tal om är det tal om kunna

När du frågar

Frågade

Lite så, men också inte,

Skulle just vi kunna säga

Kunde vi ha sagt

Högt upp i köksfönstret

Högt upp



Dikt 200906

här hemma tassar fötter till mitt barn

ännu inte upptagna
i molnet –
vet inte
sämre

ännu
av kroppens trädande –
runt
en bit ifrån

medvetandets
roterande
eld: här är jag

här är jag
som försöker skyla mig
med ordfiltens
istället

här hemma går någon
ännu med sig själv
som ett släkte

Dikt en majkväll (2020)

Jag tänker ganska ofta:
Jag undrar om det basala, det hade varit underbart
att höra talas om
det enkla, det talande, de vardagens
smulor som ändå ligger där; en suck, ett sug, ihållande
eller övergående – de förhållanden mellan finns
och finns inte som jag icke hör talas om; att du bor
kvar på samma adress? har eller inte har sällskap, hur
du är någons någon eller har eller inte har tid för…
ja, delade bröd, sänkta andetag
för blomman som du helst har eller undvarar,
vilken färg din cykel?
Ett litet pussel men ett pussel för att komma, ja; överkomma
att det var längesen du stod mig nära

Månadens skrivövning: Grafisk dikt med ett fåtal ord i ett omgivande teckensorl

Bloggens artonde skrivövning. En koncis, något annorlunda, och inte minst teckenstinn övning. Om man vill ha ett namn går det bra att kalla detta för grafisk dikt.

Instruktion: Först ska du fylla ditt dokument (i Word eller annat program) med streck, symboler eller andra tecken som livet med ett tangentbord låter dig skapa.

På bilden nedan, ur Hiatus av Hanna Nordenhök, används bara ett och samma streck, upprepat, utfyllande. Och visst går det bra att göra det precis så enkelt för sig.

Men känn efter och pröva aktivt; testa att skapa ditt eget mönster (av fler än ett tecken):

‘ ‘ ‘ ‘ ‘ _ ‘ ‘ ‘ ‘ ‘ _ ‘ ‘ ‘ ‘ ‘ eller ***/***/*** eller ;-;-;- eller …

Själva det konventionella skrivandet, med ord: Skriv bara 2 till 5 rader i detta … sorl, denna snö av tecken, i sömmen (Hiatus-lik), eller varför inte i ”sömnen”/”drömmen”, eller vad det nu än är, för dig, som du skriver i.

Klura på vilka ord/rader du söker.  

Kanske är klurandet lika intressant som det färdiga verket? Vad vet vi.

 

Hiatus2

 

Dikt 200504

innergårdsljusgrönt –
ljus

– är du då glad

(det är en helt annan vokal;
jag vet)

– försök igen, försök
sen

*

innergårdsljusgrönt
ljus

– blir du då muntert …
stämd

(den långa bron har dragits ihop;
jag har sett det)

– försök igen, gör det
sen

*

innergårdsljusgrönt
ljus

– var du då nu

Dikt 200413

Vi måste ha firat farfars pension
… smörgåstårta?
En speciell dag,
sol eller molnighetsirritation

Jag minns inget men vet att vi var stolta
i delar som hörde arbetarklassarv till;
vi skulle visa oss stolta sedan, när han kallades in
till butiken igen, och igen

Måste vi också ha firat farmor
som städade?

Med min pappa, som drivit eget
och bortat,
blir det annorlunda med just allt, eller

Med min mamma, som ska ta ut deltidspension
från efter sommaren
blir varje av dessa dagar av förtid-
något av firande för
själva livet; så måste det vara

Dikt 200417

Ikväll läser jag en dikt av Hoda Omran, senaste Kritiker,
ikväll tänker
inte det

: det, betydande,
utrym
de menlösa uppställningar vi
av siåså : tänka (dåligt), läsa (bra), kanske
imorgon – att jag : tjågg (!),
tjäg (?), tjö (–)

Berätta
medan vi sträcker ut oss på kanten
huvudena mot avgrunden och fötterna i ansiktet på världen

Dikt 200319

Jag saknar att veta exempelvis veta vilken dag det är
– i dig eller mig – och var
att utläsa detta

Saknar att känna datums rundhet eller uppsträckta rygg
men mest bara dags lilla dag, på känn
förnyande manér
– som oss –

Som du, tänkte jag mig, med vår stad för kär för att rädas,
rubbas stum

Minns hur det mestadels var: gott
Om än inte i alla och inte i alla tider i mig och som du har
kämpat dig öht hit, så
dags lilla dag en himmel med ord till
smaken i vardagen
parken
få gå å känna: ”stoder”, ”skred”, ”massiv”,
”skyvis:”

Dikt 200317

Inför en grupp människor
beskriver jag vårt skickande
som en slags motion
jag skulle vilja se
fortgå

Inför dig sedan
skulle jag vilja beskriva innebörden,
underströmmens gemensamma å-
krön; runt detta
istället för illa ment finns den
omfattande
välmeningen i begäret
till fortgående

200306

Kan man verkligen stava sig igenom mörker?
Om du kan det: på vilket sätt
skulle du börja? Händer
vid kind, höft nej

Så allt igenom nej att köra fejset helt
och hållet i
publiceringsivern som
vore den vatten
värd så
rädd i de missanpassade
rädslornas tid: