Månadens skrivövning: ”Skriv om platser du har vaknat på”

Posted on av textdungen

Det här är bloggens tredje skrivövning. I januari erbjöds en enklare övning som kan lämpa sig för att värma upp för ett annat skrivande. Februaris övning, däremot, är omfattande och tänkt för ett längre skrivande med en god chans till ett rikt textstoff. Skrivövningen är ett idémässigt samarbete med Stina Karlström.

Skriv om platser du har vaknat på

Den här övningen kan formas och varieras på många sätt.

Antingen delar du upp skrivandet i ett antal pass med fokus på en dag, eller så planerar du redan från början för flera dagars skrivande.

Exempel på plan för en dag av skrivande:

1. Skriv i tio minuter om en plats du har vaknat upp på.

2. Skriv i tio minuter om en annan plats som du har vaknat upp på.

3. Skriv i tio minuter om en tredje plats som du har vaknat upp på.

(Du kan fortsätta skriva om fler platser, allt utifrån tid och lust.)

Nu har du skrivit om minst tre platser/tider. Dags att utforma en skrivövning i vilken du använder dig av det första stoffet.

Exempelvis:

4. Skriv en text där ett jag reflekterar över hur ett liv kan innehålla två så olika (väl?) uppvaknanden.

Eller:

4. Skriv en text som enbart handlar om de här (minst) tre platserna som du har skrivit fram. Ha med så lite av människa/dig själv som du förmår.

*

Exempel på plan för vecko- eller månadslångt skrivande.
Denna skrivövning och tanke vill jag tillägna O, som i slutet på höstterminen var den första som fick övningen ”Skriv om platser du har vaknat på” av mig. Självmant fortsatte O att skriva, om fler och fler och fler platser. In över julen.

Alltså:

Det skulle kunna vara en idé att skriva om ytterligare en plats du har vaknat på, varje dag i en månads tid.

Sedan läser du igenom vad har, och tar det därifrån. Först gäller det att skapa text, att inhysa dig själv i ett stoff.

Jag tror att det här är den typen av övning som bär långt om den formas för att bära långt. Ibland tänker jag på den mästerliga boken Natten som föregick denna dag av Johanne Lykke Holm när jag funderar på vad denna skrivövning skulle vilja ge. Natten som föregick … ja, de ser ibland, när jag kisar på ett visst sätt, ut som att den sprang fram ur en skrivövning. Som om det vore dumt.

Lycka till!

 

Omläsningstoppen i februari

Posted on av textdungen

1. Fromma mord.
Det här har blivit min sitta-på-lokal-och-läsa-bok-bok de senaste veckorna. Först i Köpenhamn, sedan på Spegeln i Malmö. Fromma mord rör som ett flertal Ahlinböcker vid temat att dö-mitt-i-livet, ja – vid nödvändigheten att dö-mitt-i-livet. Jag tror att jag läser om boken för att finna ett visst … mod. För att f*cking våga skriva på en eller annan essä jag försöker skriva. Ett eller annat mod. Ett och ett visst skrivande.

2. Håll mig utanför.
Den här boken har jag inte hemma, men jag längtar att få hem den igen för att läsa om. Jag läste María Sonia Cristoffs bok om att tystna i början av hösten. Jag tänkte på boken som ”min kopp av te” vad gäller reaktiv litteratur. Det går mycket reaktiv litteratur på dussinet. Och mycket som en annan inte fattar till sitt varför. Som med Agnes Lidbeck, för mig; jag förstår inte. Kommer inte igenom det som jag uppfattar som starkt reaktivt. Med Cristoff var det tvärtom: som ett element att vistas i. Dröja i, med sin smak av ja genom konstens nej.Katarina Wikars avslutade för övrigt sin recension med följande ord: ”María Sonia Cristoff har skrivit en roman där huvudpersonens motiv för sina introverta aktioner hela tiden gäckar läsaren, och en skola i tio tystnader skenbart lätta att genomföra men nästan omöjliga att genomskåda. Och när den är slut är det bara att börja om från början där Mara sitter på sin stol i museisalen och följer en flugas väg med blicken hela dagen.”

3. Familieepos.
Det här är kul! Nödgad att läsa om med skärpa, för i april ska jag undervisa om den här boken. Det blir två dagar om kollektivt skrivande (pga anledningar: annans sjukskrivning). En dag nyligen satt Niklas bakom sitt skrivbord och jag stod där, framför det, och så hörde jag honom säga: Men då köper vi in den boken till dem, det blir bra. Ja, jag hade lovsjungit den nog, visade det sig, för att han skulle fatta ett beslut åt mig. Så gott så.

4. Det mellanmänskliga. Sedan den senaste listan har Silas hunnit måla mer i Buber-boken (vilken han kallar för ”Den bruna boken”) med krita, Stina har valt att läsa om den, och jag … ja? Jag har försökt kondensera det viktigaste, vilket jag inte förmår, än, för att låta en essä vila mot det.

5. Myten om maskinen. Jag försöker orka läsa om den; vill tala om, ur, med Humanekologin igen.

Silas: Koffe, vad säger du?
Jag: Myten om maskinen.
Silas: Myyten … maskinen!
Jag: Myten om maskinen.
Silas:  Koffe, det är Pyjamashjältarna [på TV].

 

Semantiska pinnar (LII)

Posted on av textdungen

Andra januari.

Jag är sjuk och har besök: Sara och jag hänger i köket. Bakom väggen nattar Stina dig. Det råder oklarheter kring om du kommer somna. Era röster, och våra röster, det är liksom för mycket laddning samtidigt.
När Stina väl kommer till köket berättar hon att du skrev en live-dikt precis innan du somnade:

Inget farligt i Malmö
Grisen är snäll
Noshörningen smälter på
bilgatorna
Grisens tryne är torrt

 

Dikt en januarikväll (2019)

Posted on av textdungen

Jag vet inte om livslusten bebor

köttet i mindre

eller större

grad.

K börjar på

källare! Jag vet inte

om köttet måste bebos av

livslusten i större eller mindre

grad. Kontextdiskursen

eller dskrskntxtn,

det blir samma

mos, ingen

rätsida,

snöröks. Käften.

En skog- eller hutlös

ekonom. Jag vet inte om

livslusten just bebor, kan bebo,

ett kött, i lägre eller högre

grad än något

annat. Jag

vet inte. Slingan

hotas av slinganvändande

eller brist på användande av

slingor. När det blir

ljusare kan vi

gå ut.

Hettan

tredskas med det

farbara. Köttet har glömt var

och varannan inställd

sträckning. Nu

ska du vara

pirat!

*
Dikten anspelar oblygt på Slingan hos poeten Fredrik Nyberg samt har en kursiv röst som kommer från min 3-åring.

En bok en tanke (Och jag ruskade en älskling)

Posted on av textdungen

inte för alla – flera jag får jag avstå – inte hur som helst, utan bara med en vana, en viss andning eller sättning – det att föreställa sig en pärla mellan överläpp och tungan med tungan utanför, ovanför, långsamt rullande, förandes en pärla, och nu skriver jag figuralt, du får inte tänka dig en verklig pärla (alldeles för många muskler spänner sig), ingen hårdhet, bara skimmer och vått, bara en föreställd, mellan överläppen och tungan, tungspetsen utanför, ovanför hålet spetsen mot pärlan, så tänker jag att Mayröcker kan läsas, och nu skriver jag figuralt, pärlan som tänkt andningsbild, bildande violens, ljusmössa kom emot mig, inte för alla mina jag, flera får jag avstå

Semantiska pinnar (LI)

Posted on av textdungen

Tjugosjunde januari.

Stina berättar lugnt och metodiskt om morgondagen. Imorgon måndag: ”Koffe ska till sitt jobb, du ska till förskolan, och jag ska till mitt jobb”, säger hon och ser beredd ut på en motdunst.

Som så ofta numera utspelar sig ett slags Hela havet stormar på blott tjugo sekunder.

Jag vill inte vara förskolan. Nån är dum där!

Vem är det som är dum?

Han behöver tänka efter.

Ingrid, Ingrid är dum.

Jaså …

Jag vill BARA leka med Ingrid!

Okej. Du ska få leka med Ingrid.

BARA leka med Ingrid!

Du ska få leka med Ingrid, och de andra barnen.

*

Det är så här det känns att vänta på den klassiska scenen i mataffär. Barn som rullar runt på golvet och förälder som tappar det. Det är så här det känns, inkapslat, kapsel för kapsel: tjugo sekunder i taget.

Metoderna (Att läsande längta till läsning)

Posted on av textdungen

Lördag morgon, 06:19.

Vi är alla tre uppe i ottan. Det har varit en del tjo, tjim eller nej … det har varit en hel del ryt och påbörjade trotsbryt. Jag fick inte ligga i soffan, till exempel; jag skulle sitta i fåtöljen, vilket jag inte ville vid 05:30. Att få ett svar på om det skulle vara hårt eller mjukt bröd för den lille tog också sin tid.

Så småningom fann jag mig med Egen spis av Lars Ahlin. I den där blå fåtöljen. I den här fåtöljen. Och sedan en tid är Ahlin-litteraturen starkt förknippad med att läsa i Köpenhamn; jag började längta och jag längtade till ett bibliotek i Köpenhamn. Jag längtar efter att sitta, en lördag, med ett gäng diktsamlingar och bara förkovra mig.

Det är inte gott om danska diktsamlingar på biblioteket i Malmö.

Igår läste jag en intervju med novellförfattaren Caroline Albertine Minor, som jag ser fram emot att läsa (jag är nummer 4 av 20 på reservationslistan):

”Medan kaffet kokar klart går samtalet från ljuslängtan till litteratur. Minor berättar att hon vill lära sig läsa långsammare. För att ta in orden bättre.

– Jag läser så snabbt på danska, skummar nästan. Jag kan franska också och när jag läser böcker på franska tar det längre tid. Jag måste koncentrera mig mer eftersom jag inte kan språket lika bra. Det är skönt. Jag ska försöka börja läsa på svenska nu, tänker att det också borde gå lite långsammare, säger hon.”

Sån er det, med läsandet. Jag behöver komma bort från skummandets framryckande fart. I alla fall för en dag emellanåt. En lördag, för att fastna på sina ställen, vid ett lånat bord.

Dikt en junikväll (2013)

Posted on av textdungen

var inte rädd,
bli språk

handens vita
blå

min vän, vill jag svara
all kropp längtar

det inre som det yttres
operation eller rest röse

om det förefaller tvärtom, endera
gång endera sång – utflugna

trevnad, stå inte emot
ditt hjärtas skära nummer

var inte rädd,
läs dig ut