Tredje oktober.

Din mamma verkade få läsa. Men så kom du fram där hon hade dragit sig tillbaka i soffan; du tog hennes bok (Splendor), vände om, fann en väska att stoppa den i och gick tillbaka till ditt rum. Där fann du ytterligare en väska att stoppa den första väskan i. Sedan gömde du palimpsesten av nej.

Vi, dina föräldrar, hade en dag då vi samtalade om att inte leka med dig hela tiden. Om incitamenten för det. För dig. I längden. För livsförloppet. Och för vårt nu, vår allt skörare leklustlilja.

Trettonde juni.

Är det natt nu? Jag kollar på armbandsuret och lägger med god vilja på lite och kallar stunden för halv elva. Vi skrattar. Vi har inte ätit lunch än, försöker jag tafatt. Jag vill inte äta lunch idag.

Det du vill är att berätta saga. Vilket vi gör på kvällen. Om det inte spiller över, vill säga. Din mamma hade berättat en actionsaga nu på morgonen när jag sov på soffan. För minst tredje gången fortsatte sagan på LEGOLAND. Vakt 2, ”den med blå tröja”, hade sett en svans sticka ut ur en buske. Så Jörgens matte hade hamnat i fängelse. Igen.

Att i sagan rymma och ta sig hem från ett Köpenhamn vi i verkligheten inte kan ta oss till.

När jag skulle iväg och handla sa du: Inte för mycket. Och med detta menades att jag inte skulle skjuta upp kvällen genom att handla för länge. Med detta menade du att saga går före godis sommaren 2020.