Det här blir bloggens sjuttonde skrivövning. Den vecklar ut sig den 1 maj, under den vår som vi alla vet går … under fanan ”HÅLL UT”. Övningen kan ses i ljuset av de månader som vi förväntas hålla oss inne, tillbaka, avstå en närhet som kan sägas skapa ett du, ett jag.

Skriv en dikt inspirerad av Dagens dikt

I den här skrivövningen ska vi använda oss av en inläst dikt av Werner Aspenström. Grundidén kan kombineras med vilken annan dikt som helst egentligen. Det som gör att jag denna gång har valt den dikt som jag har valt, ligger i att den kan passa för ”isolation”, ”karantän”, och helst då; återupptäckandet av mötet …

Men jag har även valt den då den är mig kär som lärare; den är ett objekt värt att härma.

*

Övningen har två alternativ, ett för den som vill gå ut och ett för den som dröjer inne och skriver fram ett minne.

En dikt från vart spår kan, förhoppningsvis, också stå som en kombination.

Foto: Bertil S-son Åberg SVT, från sr.se

1. Lyssna till Werner Aspenströms ”Du och jag och världen” som Dagens dikt i p1.

2. Gå ut, om det låter sig göras. Skriv, i så fall, sedan en dikt som föds ur ett möte med – eller en iakttagelse av – en annan människa. Detta möte kan nog så gärna vara subtilt.

I Aspenströms dikt går jaget ut med ett du.

I din dikt är det alltså tänkt att du går ut, och väl ute visar sig även ett du.

Längd: Som hos Aspenström, cirka 15 rader.

Alternativ:

2. Gå inte ut, om det inte låter sig göras. Skriv, i så fall, en dikt som härmar Aspenströms dikt. Skriv om när du (som ett jag) gick ut, med någon, som ett du. Där det finns vita och svarta stövlar i hans dikt, finns det något annat i den.

Längd: Som hos Aspenström, cirka 15 rader.

Lycka till!