FADÄSER, nödvändiga

genre:
andras,
vad jag vill kalla,
försakande
av
skrivandets
grund

 

I december 2014 deltog jag i en konferens på Linköpings Universitet: ”Excitable Writing”. Det var något som det var värt att se fram emot. Jag har ännu med mig en del från de två dagarna. Inte minst ingången till Imri Sandströms skrivande är jag (extra) tacksam för.

Det är ju ett Åh! – till minne – en konferens som hade ett anslag av aktivism i eller över sig (som den sedan levde upp till också):

”Dear Speakers, Workshop Facilitators, Performers and Participants,
94 people have registered for the conference and we are all very much looking forward
to meeting you in the next days in Linköping …”

Men, i denna texttyp gäller det ju det halkiga, det tillstötta, det försakade, och så vidare. Och jag har ett särskilt minne som jag vill kategorisera under produktiva fadäser.  För en gångs skull skriver jag om andras försakelse, inte min egen.

En av konferensens stjärnor kom från staterna och skulle ha en workshop utifrån love. Så, i mixern för rummet där workshopen skulle äga rum fanns i huvudsak: excitable writing, normkritiskt tänkande, samt ”kärlek” som tema.

Hur instruktionen löd, alltså skrivinstruktionen, det minns jag inte. Vilket är symptomatiskt för anekdotens blänkande och bländande sida. Det jag minns är bara invändningarna mot hennes övning: ”That doesn´t work for me.” och liknande. Tja.

Fadäsens kött rör alltså att inte förstå/välja frihet att göra vad en själv vill med en skrivövning. If one hates an instruction, one can put hate into the writing. Men nej, det var flera stycken som kände att den ansvariga för workshopen hade formulerat sig för normativt om kärlek. Redan från början. Alltså, ett nej till hennes utsagor som transformerades till en nej till själva skrivandet.

Det finns texter om kärlek som aldrig tillåts ta sina första andetag, självfallet på grund av normativt förtryck, begränsande, och så vidare, men även på grund av oaktsamhet inför skapandets grundvillkor. Menar denna fadäsflaggning.

 

 

 

 

Publicerad av textdungen

textdungen skrivs av Joakim Andersson och Jenny Green som träffades när de studerade skrivpedagogik på Skurups folkhögskola, 2013-14.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: