12 december.

Inte nymodigheter rakt igenom, men det känns som ett skifte, att i nästa väntextsamtal läsa upp den egna texten högt i telefon. Inga förberedelser, inga anteckningar som samlar ihop sig till en respons, inget ”som vi alltid brukar göra”. Istället ska vi läsa den egna texten högt för den andra, i lurarnas nu; lyssna till texterna och sedan prata om dem. Som aktiva läsare … av oss själva!  Den huvudsakliga förberedelsen skulle alltså kunna vara att rent faktiskt läsa sin egen text högt.

Så, förändrad responstyp. Ett format i förnyelse.

I övrigt, en del består. Deadline består. Det är den 15 i månaden som gäller. Även inför en högläsningsmetod. Och vi ska hålla oss till texter som är omarbetade, och vi ska helst erbjuda en text som den andra redan har läst en förlaga till. Så som det bestämdes en gång borta i februari.

Jag har lämnat in. Faktiskt. Det var några dagar sedan. Det var efter ett par veckor som hängde samman för den texten. Gången. Textsamtal med Jenny -> Skriva vidare -> ha ”skrivbesök” av Fredrik en lördag; skriva vidare -> tänka på deadline lördagen efter det; skriva vidare samt inlämnande av text på söndagen.

Harangen, händelsehänget, skulle kunna skrivas längre än så … inser jag. Skickade även några sidor ur projektet till en annan vän. Exempelvis. Hängets dynamik.

Jag ser fram emot nästa väntextsamtal med Jenny.