Du kom också med en dikt

Älskade underverk, du låter som en koltrast.
 
Nu är Silas hos oss. Fyra dagar och fem nätter ung sover han mest bara på
Stinas mage denna förmiddag.

Den här texten började skrivas med värkarna, natten mellan lördagen och 
söndagen, runt 03. Ett par timmar tidigare hade jag läst en dikt av Celan
för Stina (som halvsov). I dikten fanns koltrastar. Och i koltrastarna
fanns för Celan "det enda vapen som står till buds: dikten själv". 
   Ja, det började inte heller med dikten, det började med Anders Olssons
efterord. Koltrast, på tyska: Amsel. Både namnet och Olssons fina ord om 
hur dikten genljuder av en rad som förvandlats "till det flytande element
som "vi", i den sista strofen i en kärleksakt, simmar genom" fick mig att
tro att det här kunde vara dikten som skulle skänka natten en öppning.

Dikten,       

*

VID ÅSYNEN AV KOLTRASTARNA, om kvällen,
genom det gallerfria, som
omger mig,

lovade jag mig vapen.

Vid åsynen av vapnen - händer,
vid åsynen av händerna - den för länge sen
med den släta, skarpa
kiselstenen skrivna raden

- Våg, du
bar hit den, du slipade ned den,
anammade dig, o-
förlorbara, där,
strandsand, tar,
tar upp,
strandråg, blås hit
det som är ditt -,

raden, raden,
som vi omslingrade simmar genom,
två gånger varje årtusende,
all denna sång i fingrarna
som inte heller den härligt-otydbara,
genom oss levande
floden tilltror oss.

*

Det går att finna både med ledig hand och med näven genomborrad 
av tid och tanke.
   I den lediga, lätta handen lägger vi: att vi fick en våg, till
sitt stjärntecken, att det känns som "två gånger varje årtusende"
att få barn, all denna sång i fingrarna, att Silas (som vi tänker
på som ett smeknamn för skogen, "Silvanus"), behöver en koltrast, 
att floden som rinner genom skogen till staden tilltror oss, ... 
att vi vanligtvis inte läser Celan 2015, utan snarare kollar på
True Detective.
   Ur den mer luriga och kluriga näven tar vi att floden som till-
tror oss låter som mycket som har haft betydelse (för mig ex vis 
Frostenson), att vi har fått syn på en koltrast i särskilda och
märkliga stunder i livet, att det finns ett särskilt-gammalt sms - 
från min vän Annika - i vilket en koltrast landar i gruset, att
Håkan Hellström sjöng om en koltrast som sjunger i rätt tid
för att landa hos Stina, Am Sel, men framför allt hur Amsel
kändes under värkarna.

Välkommen Silas Amsel och allt vad du kommer att få kallas.

/Joakim

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s