I Olof Lagercrantz biografi Stig Dagerman (1958) läser jag om en förevändning som jag är Dagerman evigt tacksam.

”Redan i augusti 1943 blev han på grund av obetydligt klaffel i hjärtat – i skolan hade han på grund av samma åkomma varit befriad från gymnastiken – överförd till stabstjänst. Det verkliga skälet torde vara hans ovanliga opraktiskhet. Hösten 1943 och stora delar av 1944 tjänstgjorde han som skrivbiträde på intendenturen – personaldetaljens expedition – och bodde ett logement i Göta Livgardes kaserner, samma logement som får tjänstgöra som scen i Ormens senare del. En av kamraterna vid regementet var Lars Ahlin vilken hösten 1943 med framgång utgivit sin första roman Tåbb med manifestet. Stig Dagerman närmade sig honom en marsdag 1944 då de stod tillsammans vid fjortons hållplats vid Djurgårdsbron och frågade om han kunde få låna tre ören som fattades till biljett. Så blev bekantskapen gjord. Senare erkände Stig Dagerman att de tre örena var en förevändning.”