Boken på bordet med Carola Mikaelsson

Den här veckan är Boken på bordet on tour: på vägen hem från Skurup hoppade jag i torsdags av i Svedala där Carola Mikaelsson bor.

Carola hade valt en bok som inte kunde annat än att leda in oss på somliga stigar där vi t.ex. skulle finna frågor om allierade i skrivandet, tanken på det polyfonas självklarhet, signaturordet ”händer”, hur läsningars livslängd varierar, en viss undran – och stumnad – inför den obönhörliga men något paradoxala ensamheten och ja, det kollektiva skrivande som är vårt.

En felaktighet från mig (i programmet): detta är inte den första poeten i Boken på bordet. Den första på svenska, ja, men först, det var Vi Khi Nao som Samuel Owen Teeland hade med sig.

Carola Mikaelsson hade ur sin hylla tagit fram Prolog till den litterära vetenskapsteorin, utgiven på Pequod Press 2014.

Dikt 191121

Mot längtans
botten
låter
sig inte
samlas in: Sol
som endast
går att se
med slutna
nigande träd
vigda för
ur vars
läppar
knyter om sina
enskildheter,
delar av
hävd,
hävda för ett
djupnande
gräs

*

Kursiven från Så som skymningen älskar dig av Amanda Aizpuriete. Dikten är även influerad av Hanna Hallgrens poesi.