Julafton och en dikt skriven med Johan Madenteg, min barndomsvän. I dikten citeras han och nobelpristagaren Louise Glück. Och ett ankare är på lån, kanske från Eric Schüldt.
Det varmaste av tack till er tjugofyra som ville skriva dessa dikter med mig. Det var något särskilt för mig.
Och stort tack till er som har läst.
God jul!
Lucka sju är framtagen med Rut Berling. Vi hade var sin dikt i bakgrunden, i ”smygen”, medan vi skickade rader till varandra. Dessa poeter i fonden syns eller syns inte nämnvärt för läsaren av luckan – ja, vad vet man bländad av skrivandet.
Rut gick på Skurups skrivarlinje för två år sedan.
Dagens bonus får bli ett uppmärksamhetsfästande vid att såväl poeter som Louise Glück och Mette Moestrup och life hack som kollektivt skrivande finns i tristessens tidevarv. Säger: såväl.
Detta blir textdungens tjugoförsta månatliga skrivövning. I övningen skriver du om – i betydelsen ändrar – en dikt. Den här typen av skrivövning kan stanna vid härmandets grind eller få dig att skriva igenom din dikt så pass många gånger att din dikt – till slut – vinner sig egenart.
I början av augusti kom en tredje översättning av den amerikanska poeten Louise Glück och jag ser mycket fram emot att läsa Vild iris. Den första bok som översattes till svenska var Averno och den kom ut 2017. Jag köpte den osedd efter att ha läst en jublande recension. Här lånar vi en dikt ur Averno.
Instruktion.
I den här övningen ska du nu skriva om dikten utifrån några stödjande instruktioner. Bara följ eller lämna dem:
Ändra titeln till förslagsvis ”Samtida fragment” för att flytta dikten till ditt nu. Det här är en provisorisk titel som du senare kan ändra till en mer personlig.
Skriv om dikten rad för rad, men känn dig helt fri att röra dig i skrivandet. Exempelvis kanske det lockar att börja med ”lappen” i dikten. Det vill säga: rad 3 kan vara ingången till din dikt.
Där Glücks dikt har en lapp i kursivt, är det alltså tänkt att även din dikt ska ha en lapp (eller liknande). Där Glücks dikt har en andra lapp, ska din dikt också ha (någon form av) lapp.
Ja, om det inte är en ”lapp” i din dikt, utan något annat, som jaget kanske inte tejpar upp, utan … ja? Var? Vad? Din dikts ”jag” kommunicerar något utifrån sig.
Hur som helst: Rad 1 och rad 3 samspelar akut i dikten.
Behåll initalt diktens tempus. Överlag är det preteritum som gäller (”försökte”, ”tejpade”, ”var”), men på ett par ställen får du lyssna in vad kontrasten kan ge, med ett viktigt presens på den första lappen (”Du kan inte…”) och ett imperativ på den andra (”slit sönder dina kläder -”).
Personligen tyckte jag – när jag testade en liknande övning för ett par år sedan – att det var roande att initialt söka byta ut ”spegeln” mot något något annat.
Lycka till!
textdungen 