Lucka 1
Den första luckan är skriven med Klang Karlström, mitt barn. Förra året fann man oss i lucka 3. Våren 2020 gästade Klang Boken på bordet.
Imorgon blir det en kollektiv dikt med Niels Vonberg.
dikt
Dikt en septemberkväll (2021)
Höstens danska är spanskan
Lusten ett pinnhål bort,
hitåt, här,
Paulibron blir Pizzabron
Kvällens flator stilla vaggade
av sina ryggar
mot knän; Gör
så, här
los talentos de esta
casa de agua
no tenemos cuerpo solo
no hay más trajes
de distancia (dígame)
no tengo, tenemos sonido sobre —
*
Dikten leker med några rader av Monica Picorel.
Dikt en augustikväll (2021)
I gräset en skata och en kanin bredvid varandra,
stilla blickande åt var sitt hörn, innan
de for upp, undan i ädelcypress, häck;
sådant man inte skulle se,
nästa morgon en död skata, något
mindre, strax bakom platsen de andra satt på
när jag kom in i trädgården,
Dikt 140709
Dikt 130301
Försakandet av saklighet
Puan 555, var det väl; tvekan redan
i numret
I en första fakta
Virrar mellan språkens
kulörer,
det att minnas
la calle
en un dia
las expectationes
y los anos
Suckar mellan varven: Om jag bara
förstått … vikten av att skriva ner
sammanhängande
detaljer (en fasadfärg, numret, gnissel i
porten, en kyla under handen, kakelmarken
kanske
ett nyckelmärke);
utmålande fakta
som utgjorde den värld som skulle
återge – en dag, eller i alla fall en morgon, eller
stigandet ut, gångens något –
något som låter sig bebos igen
Men inga nerver
för just det
y los anos
en las siguientes
pasos
un dia
en la otra
Dikt 170906
vill åtrå
åtråns
enda / igen;
åter
falla, åter
se med
mjuka mynt
mot
ögonlocken
Lucka 24
Julafton och en dikt skriven med Johan Madenteg, min barndomsvän. I dikten citeras han och nobelpristagaren Louise Glück. Och ett ankare är på lån, kanske från Eric Schüldt.
Det varmaste av tack till er tjugofyra som ville skriva dessa dikter med mig. Det var något särskilt för mig.
Och stort tack till er som har läst.
God jul!
Lucka 23
Dan före dag gives oss en lucka med Olof Åkerlund som kompanjon.
Jag skulle såklart aldrig ha sagt att denna kalender hade satt sin sista trampdyna ute på ön; det väckte en vaksam läsare – och medförfattare – av Åkerlunds art.
Inte är vi två bekanta från ön. Nej. Men ändå. Eller just därför.
Vi är vagt bekanta från litteraturvärlden i Malmö. Olof, ett ansikte i vinnarlaget på andra sidan rummet. Quizvinnarnas gäng. En vän röst i radion, producenten för OBS i P1. Inte mer, inte närmare än så, för mig.
Men så dök han under hösten upp som (först) läsare av Dagens Fyra Sidor 1 och sedan även som författare till en dikt i det andra numret. Steget därifrån till en diktkalender fann han alltså rimligt.
Lucka 22
Lucka 22 är skriven med Josefin Janson. Vi träffades i Malmö våren 2003. Således: Ännu en längre båge i kalenderns universa av vänner.
Som grafisk designer hittas Josefin här.
Det är dan före dan före dan och medan lacket torkar torkade kanske orden i lucka 22 ut. Först skrev vi expansivt och förberedande, för att sedan jämka ihop något de sista dagarna, men ja, i den där strykfasen ville vi till slut ha bort allt.
Så. Istället för att nämnas som blott en bonus, lyfts det fram skärvor ur ett gemensamt projekt. Tillsammans skriver vi på något längre utifrån Sven Lindqvists författarskap, och innehållet i lucka 22 är fångat på det grundet.
Det initiala kollage (med ord ur Svens böcker) – som satte igång hela skrivprojektet – var faktiskt med i förra årets kalender.
Lucka 21
Den tjugoförsta luckan – som öppnas till midvintern – har skrivits med Manuela Cobos.
Vi är, precis som i fallet med Rosie i luckan 17, bekanta från ett par kurser på Västerbergs folkhögskola.
Dagens bonus blir tvåfaldig. Först bjuds det in till Manuelas fina portfolio. Den som dit låter sig vandra kan finna en viss affinitet till arbetet med vår dikt. Även om det låter avslöja sig att vi började i den här musiken.
Den andra bonusbetan blir minnet av en maskot på väg mot pensionering. Jag minns att Manuela var en av de deltagare som lade min pingvin till ro en eftermiddag på skolan:
”Jag kom tillbaka från en rast på eftermiddagen, när jag fann pingvinen omhuldad. Några deltagare på kursen ”Det skrivande rummet” hade gjort en slags metakommentar: de ville inte ha rast, men jag hade tvingade dem. Argumentet, från min sida, var att hjärnan måste ha syre. Mycket typiskt mig att påstå, tyckte nog de vid det laget.”
textdungen 