Ingång till det nionde numret är juli.
Undertecknad söker i vanlig ordning 3 gästande dikter (och har med en egen).
Tänk på att din dikt ska skrivas på skrivmaskin uppemot 30 gånger; kortare dikter premieras (för att inte säga att det är ett måste), gemener är att föredra.
Deadline är den 15 september, 2025.
Bidrag sänds till: joakim.o.andersson@gmail.com
I säsongens fjärde avsnitt möter vi Niels Vonberg. Han slog sig ner i min familjs rosa kök en tidig lördagsmorgon i slutet på maj, då vi till slut funnit en tid som funkade.
Niels som bor på Öland skriver poesi på svenska, debuterade med Tuggummikuleskogen (2024), men kommer från Nederländerna. Första sommaren på Öland var den ödesmättade sommaren 2018, vilket i samtalet kom att spela en viss roll för Niels beskrivande av sitt eget skrivande.
Med sig till köksbordet hade gästen Close to the Knives av David Wojnarowicz. I samtalet kontextualiserar Niels boken och Wojnarowicz språk och värld på tacksamt många sätt. Till exempel kastar han ljus över benämnandets konst och nödvändighet, i Wojnarowicz värld handlade det mycket om AIDS och politik, men i ett vidare perspektiv handlar det om behovet av att få läsa vissa språk för att inte känna sig ensam, pågående mänskliga katastrofer, och mycket mer. Fram emot slutet vävdes en hel del samman genom öländska poeter och landskap. Samman, isär, samman.
Niels i den blå fåtöljen i det rosa köket.
I sommarsäsongens tredje program kommer Naja Bjørnsson på besök. Vi var drygt en vecka in i maj, hennes barn hade inte många veckor kvar i magen, och man kunde inför samtalet undra om det verkligen var en god sak att klämma in det här i tiden. Med lite distans är jag tacksam över Najas beslutsamhet i saken.
Upp på bordet kom City Gates, som boken heter i engelsk översättning, av den libanesiske författaren Elias Khoury. Naja Bjørnsson är verksam som översättare från arabiska till danska och i programmet läser hon en kortare bit som hon har översatt från boken. Med det sagt, Naja leder oss in i Khourys litterära värld på danska. Jag må vara partisk, men omsorgen om det som berättas är stor; jag tror att även den som är mindre van vid danska kan låta sig ledas. Stor förnöjelse!
På innergården efteråt.
Gästen hade med sig boken på både original och i engelsk översättning.
I sommarsäsongens andra program samtalar Makz Bjuggfält och jag på Scandic Triangeln i Malmö. Långt från den värmebölja som rullade in i norra Europa denna helg sågs vi en mörk kväll i mars. Vi talade om Om någon skulle komma förbi av Thomas Korsgaard, vilken Makz valt efter visst bryderi.
När Makz intervjuades av OLIKA och fick frågan vem han är, svarade han ”jag tycker om läsning väldigt mycket” före alla andra saker som skulle kunna sägas. Det vill man gärna ge denna gäst, hans uppriktiga gest. De senaste två åren har han varit tjänstledig från sitt värv som lärare och studerat på Skrivarlinjen, där vi har lärt känna varandra. I programmet rekommenderas podcasten Bögbibblan som Makz driver tillsammans med Milla Leskinen.
Även denna vecka kommer fotot från avslutningsdagen i Skurup.
I säsongens första program är vi hemma hos Ulf Svenning, nära Folkets park i Malmö. Ulf är bördig från staden och hade valt en roman som utspelar sig i vårt Malmö: Alejandro. skriven av Pauline Olsson Ghoreishi och utgiven på Bonniers, 2024.
När vi sågs var det en kylig eftermiddag i mars.
Tiden för inspelningar av program sprang iväg. Nu får det här transformeras till en sommarsäsong – och när Ulf och jag väl tog ett foto tillsammans hade vi kommit fram till självaste avslutningen på Skurups folkhögskola, där vi är kollegor.
Vid sidan om en amfiteater.
I Olof Lagercrantz biografi Stig Dagerman (1958) läser jag om en förevändning som jag är Dagerman evigt tacksam.
”Redan i augusti 1943 blev han på grund av obetydligt klaffel i hjärtat – i skolan hade han på grund av samma åkomma varit befriad från gymnastiken – överförd till stabstjänst. Det verkliga skälet torde vara hans ovanliga opraktiskhet. Hösten 1943 och stora delar av 1944 tjänstgjorde han som skrivbiträde på intendenturen – personaldetaljens expedition – och bodde ett logement i Göta Livgardes kaserner, samma logement som får tjänstgöra som scen i Ormens senare del. En av kamraterna vid regementet var Lars Ahlin vilken hösten 1943 med framgång utgivit sin första roman Tåbb med manifestet. Stig Dagerman närmade sig honom en marsdag 1944 då de stod tillsammans vid fjortons hållplats vid Djurgårdsbron och frågade om han kunde få låna tre ören som fattades till biljett. Så blev bekantskapen gjord. Senare erkände Stig Dagerman att de tre örena var en förevändning.”
Lördags morgon. Jag började med Dagerman och De dömdas ö. Det var en fortsättning på stunder i veckan som gick, som hade gått, vilket skrivandet hjälper mig att få syn på. Viss kvällsläsning fanns. Någon pendling hem från Skurup var inte en urvriden trasa. Ett försjunket mellanspel i sittpuffen i ateljén höll jag i boken eller om den höll mig. Små stunder som samlade ihop sig till … en kraft för minnet.
Till slut kom hösten för tjugofem år sen tillbaka. Hösten då jag började läsa Dagerman och för första gången funderade på det för boken emblematiska ”ty om jag förlorar törsten – vad återstår då?”. Lördags morgon och tanken på att skriva brev till någon från förr – givetvis stinger det till. Bitterljuva minnen. Risken för en röra av frågor, överhängande. Tanken fick hoppa vidare, och jag mindes att De dömdas ö-pocketen lät sig fotograferas någon av de där … försjunkna stunderna i veckan. Jag har inte lagt ut något foto, men det är bara alltför enkelt att minnas att det var i den impulsen jag fotade boken. Skamset ser man hur det innerliga låg på förvanskningens slaktbänk.
Med sovrumsfönstret på glänt hördes de omisskännliga måsarna som nu har återvänt. Skrän och stillhet. Morgon i en stad som vaknar. Minnet av fåglar för tjugofem år sen, en villaträdgård, och inte minst ljudet från järnvägsbommar en liten bit bort – rakt in i drömmarna när fönstret stod på glänt.
Läsplatser och förankrande karaktäristika. Den här nyliga lördagsmorgonen nära Värnhem och måsarna som tar över. Det är långt ifrån den där medelklassträdgården i Hovslätt utanför Jönköping, ja, ända tills en bok för en kort stund förbinder allt igen.
Förra helgen skrev jag ett spontant mejl till en författare jag beundrar. Detta efter att ha sett ett utrop, ett kallande från hennes håll: ”Vad går du och grunnar på?” Även Alva Dahl grunnade på hur man återgår till att skriva – kontinuerligt skapar sig en återkastande yta istället för att bruka – istället för att förbruka sig på – sociala medier. Som ett sätt att börja skriva närmare den egna världen (där bloggen kan vara en yta värd namnet), bad hon om att får höra vad folk grunnar på. För att få grunna vidare, med, på.
Jag skrev ett lite väl speglande mejl. Ville bejaka det dialogiska i frågan om hur man – vi – kommer igång igen med bloggandet (eller annat namn, beroende på din plats), och kanske än mer, ville grunna på frågan om varför det meningsfulla brister. Hur svårt kan det vara att återgå.
Denna söndagsförmiddag med fönstret på glänt till fåglar, kall luft och ett ljus som tränger genom molnmassorna i centrala Malmö, vill jag skriva och publicera något här. I andan och i praktiken andas fram en förändring.
Jag sitter med boken Sedan kan allting hända av poeten Anna Greta Wide i knät. I början av veckan var jag förbi stadsbiblioteket och lånade hem den igen. Och igen skriver jag med fog, då denna bok ligger på topp 3 för mina mest omlånade. Den här gången lånade jag mer målmedvetet än vanligt; jag hade bestämt mig för närläsning i en bokcirkel. Tillsammans med henne som en gång fick mig att börja läsa Wide ska jag läsa Wide på nytt. Två dikter var får vi välja.
Det är kanske för mycket med två var. När vi läste När jag var snö av Ingela Strandberg blev det att vi samtalade länge om en enda dikt i boken. Kanske väljer vi nu två var för att väl framme i samtalet veta vilken vi vill samtala om. Hur som helst. Det var ljuvt att benämna två böcker jag älskar och att göra det här.
Här kommer en dikt av Anna Greta Wide, att grunna och leva vidare på:
”Det finns bara en flod, den som går till havet.
Det finns bara ett hav, det heter Gud.
Det finns en million uttorkningar,
uppdämningar, serpentiner, bifurkationer,
stinkande deltatrakter. Kalla dem vad du vill:
dåliga anlag, kitsliga omständigheter,
hämningar, rädslor, dödssynder, varför inte?
Men det finns bara en synd, det heter igenslamning.
Och det finns bara en nåd, den heter rening.
Och ingenting är hopplöst, så länge vattnet är i rörelse,
snabbt eller långsamt, på djupet eller på ytan.”
Från våren 2020 till november 2021 publicerades femton avsnitt av Boken på bordet. Varje program gästades av en ny person som hade med sig en bok att samtala om. Alla dessa böcker var okända för mig som håller i det hela.
Nu skulle jag vilja spela in nya avsnitt med samma koncept i vinter.
Vad är det för koncept?
Som gäst bestämmer du vilken bok vi samtalar om. Skälen till att välja en viss bok ligger i var gästs händer och sinne. Det enda som är självklart är att bokvalet inte är känt för mig när vi börjar samtalet.
Jag har, utöver att det för mig är okänt vilken bok en gäst har med sig och lägger på bordet, bara några få önskemål. Utöver att gästen vill berätta och samtala om boken, är det önskvärt om ett stycke att läsa upp högt – av någon av oss – har valts ut på förhand.
Vem är välkommen som gäst?
Alla med ett intresse för att samtala med mig, Joakim, utifrån poddens koncept.
När och var händer det?
Under december och januari. Podden har sitt säte i Malmö. Bordet att lägga boken på kan man finna lite var stans (det finns, på gott och ont, ingen given inspelningsplats).
Inspelningstid: 30 minuter. Detta är en podd i en tagning, utan klippning.
Ekonomiska intressen?
Svar nej.
Vid intresse?
Maila mig: joakim.o.andersson@gmail.com
Om du är nyfiken, hör bara av dig!
Ingång till det åttonde diktzinet är hund.
Undertecknad söker i vanlig ordning 3 gästande dikter (och har med en egen).
Tänk på att din dikt ska skrivas på skrivmaskin 30 gånger; kortare dikter premieras, gemener är att föredra.
Deadline är den 15 augusti, 2024.
Bidrag sänds till: joakim.o.andersson@gmail.com
(Slutförandet av det sjunde numret – som inte lät sig färdigställas under hösten – förväntas äga rum under sommarens doftandet lindar. En andra upplaga, dvs. med tjugo simulacror, kommer snart att saluföras. )
I övrigt, bliv rit.
textdungen 