Den här övningen handlar om att arbeta med en texts allra första mening, dvs. dess ”förstamening”. Skrivövningen är tänkt just som – övning. Metodiken kan delvis appliceras på en befintlig text som du redan har, men först – skriv ny text utifrån instruktionerna.

Längst ned beskrivs hur övningen är sprungen ur en övning av Jenny Green.

Skriv förstameningar

1. Låna en mening som intresserar dig tillräckligt. Slå till exempel upp en bok och låna första meningen i boken: ”Han öppnar ögonen.” Eller be om en mening av en vän. Eller ta en egen mening.

2. Skriv 5 – 10 meningar utifrån din förstamening. Max 10, gärna bara 5.

3. Stryk nu den första meningen, och låt den andra meningen bli – förstamening. Skriv om med en ny förstamening; ändra lite i din text. Maximalt 10 meningar.

4. Stryk nu – åter – den mening som har varit förstamening. Låt andra meningen bli förstamening. Detta är sista gången du skriver om texten (eg. inledningen på en text). Maximalt 10 meningar, gärna bara 5.

En uppföljande övning:

1. Ta en befintlig text ur ditt skrivande. Stryk din första mening.

2. Skriv om från mening två (som förstamening). Använd samma principer: håll det korta (maximalt 10 meningar), testa att stryka förstameningen flera gånger, i linje med skrivövningen ovan.

Kommentar:

Den här övningen är lämplig att göra i en skrivgemenskap. Den är som gjord för att samtala om vad som sker med en text, vad en söker i en förstamening, vad som skapar (eller förstör) spänning, basala saker som ”att plantera något” i sin text, etc. Och den är som gjord att tillsammans hitta på er variant av övningen! Och att ge varandra meningar att testa med.

 

Till sist:

”Förstameningar” var något Jenny Green och jag samtalade mycket om när vi började hålla skrivkurser under åren 2014-15. Vårt intresse rörde primärt betydelsen av ”förstameningen” i relation till den vidhängande frågan om hur man kan arbeta med detta rent pedagogiskt.

Jag fann skelettet till den här idén i ett gemensamt dokument från den tiden. Övningen är därför ett slags blandning av ”Tack för den fina tiden!”-gest och en förfrågan till skrivpedagoger som vill tänka på saken på nytt.

Så här skrev Jenny i vårt gemensamma dokument:

”Jo. Jag vill berätta för dig om senaste kurstillfället.
Jag gav mina kursdeltagare en övning som knöt an till ditt och mitt senaste samtal: Att hitta förstameningen i texten.
De skrev en text, och fick sedan läsa upp den från olika ställen: Med start i andra meningen, tredje stycket och halvvägs in i texten. 
Det cirkulerade en del upprördhet i rummet efter den instruktionen. Invändningar om att det inte funkade, att texten skulle bli konstig och helt ogripbar för oss som lyssnade. 

Men det blev så bra, Joakim. Och – säger pedagogen – det bästa var att de själva hörde att det blev bra! Texterna inleddes nu med frågor, med oklarheter, med löften om svar längre fram.”