Månadsarkiv: oktober 2019

Semantiska pinnar (LXXII)

Tionde september.

ofta ditt ögonljus
som gör att jag måste
säga: du
har rätt, du är inte trött
en uppsträckning bort
bara
av ljus
linje
som går ut –
ögonen pustar

barnkropps
springa
för att mena: en liten
stund till

du sträcker på dig
och jag inspekterar
och ger dig rätt

11 februari.

Jag ska hemvägs köpa chips på Malmö C. Ringer din mamma, men du kommer direkt till luren: Koffe, kan du komma hem och leka med mig nu. Långsamt, ord för ord. Inkännande.

Det heter såklart att det händer mycket med artikulationen.

Jag kallar det för tonkalibrering.

Överallt är det där ordet, ”kalibrering”. I min dagbok, i din dagbok, in och ut ur tankens tal. Jag pulsar genom det som snö. Men inga mätdon rör väl röstens och själens gemensamma sak. Jag måste få ordet kalibrering ur  mig.

Jag sa: Nja.. snart.
Kan du komma hem och leka med mig snart?

Jag: Ja, snart.
Ja, snart.

Jag: Jag ser en havremjölk här.
Snart.

Du lämnar över telefonen. Din mamma säger nästan genast: Hörde du vad han sa?

Ja, eller nej?

Och så berättar hon att du vi överlämnandet ropade: Koffe sa att jag är en vingelpotta. Ett ord från Bamse och en serie om två luriga gamla sorkdamer.

28 september.

Men i min LEGO-stad lyser solen.

Men i min LEGO-stad betyder inte kväll att det är kväll, det betyder att det är cirkus.

Men i min LEGO-stad har de också Mormors bageri. Och ett tak som sticker ut.

Tolfte maj.

På vägen till kolonistugan har vi femton tysta genom Malmö. Inte ett knyst. Vi kommer till Storgatan innan en serie förväntade ord tar sig ut: Här har det varit polishus.

Det knystfria – så relativt. Inom oss ligger kartorna laddade.

Så många dagar cyklar vi samma cykeltur. Slänger med skallen eller orden.

Efter där det har varit polishus –
åter tysta. Tar vänster på Fersens väg och rullar strax förbi Operan. Tio nya minuter utan pratbubblor. Först när vi når gamla Stadion kommer rösten ut: Här ska de bygga bohus!

Det är jag som har planterat ordvalet ”bohus”; det är jag som har planterat att vi talar om nämnda byggnader; somligt får man leva med i år, tänker jag. Inte minst den gamla Stadion ska vi leva med. Som vi ska komma att vänta på rivandet av den.

7 oktober.

Men i min LEGO-stad bajsar de också och de har rör som går under marken.

 

 

 

Månadens skrivövning: Skriv svaret som från en scen

Inför bloggens elfte skrivövning gick tankarna ungefär så här: vad får man om man slår ihop Bokmässan, höstmörkret och skrivprocessen? Kanske en metatext om skrivandets vedermödor, om ljuset som symbol, eller scengolvet som representation. Jag vet inte, men till slut visste jag i alla fall att oktobers övning skulle stamma ur en sådan fråga.

Skrivövning är något experimentell till sin typ: behov av föreställningsarbete är påtagligt. Dess syfte är desto tydligare, ja det är just att förtydliga – skapande – hur något fungerar i ditt skrivande.

Troligen lämpar sig övningen mest för någon som identifierar sig relativt starkt som en skrivande.

Skriv svaret som från en scen

1. Välj ett litteratursamtal att ta del av.

Du kan hitta samtalet var du själv önskar: i en pod, i radions P1, Babel i SVT eller som skrivövningen ger en fingervisning i sin introduktion: i en inspelning från Bokmässan. (Två förslag, från Bokmässan och Svenska Kyrkans scen ”Se människan”, finner du nederst i texten.)

2. Lyssna till/Titta på samtalet.

3. Välj en fråga ur samtalet att svara på själv!

4. Dags att skriva. Föreställ dig att du svarar till någon, gärna den som ställer frågan i det material du använder dig av.

För den här övningen passar tiden som hjälpande ram: ställ en klocka på ex vis 20 minuter och bara skriv – ditt svar om ditt skrivande på frågan som rör skrivandet på ett eller annat sätt.

5. Rimlig extraaktivitet: Då din text är extrovert till sin idé kan det vara en god idé att dela den med ett faktiskt vittne. Om du har någon att läsa upp din för/skicka din text till, gör gärna det.

Lycka till!

Två förslag från mig:

Karin Smirnoff om Vi for upp med mor som är den andra boken i en trilogi.

Marit Kapla om Osebol som är ett diktverk i formen av en intervjubok

 

 

 

 

 

Dikt 190929

att nära
en idealistisk
föreställning
och att tappa ut
vad som var
upp;

I mitt jobb börjar
– och slutar –
varje dag
i det egna

efter det
att jag har vistats
– kontinuerligt –

 i det gemensamma
och
diversifierade

att ha närt
och att någon gång
nära