Vid årets terminsslut på Allmän kurs införde vi en ny ceremoni, en övergångsrit, för de som slutar hos oss: champagnefrukost innan övriga begivenheterna för samtliga på skolan. Vi lärare beslutade på förhand att vi fick tre minuter var till att säga/göra vad vi ville med deltagarna till bords.

Jag beslutade mig för att påbörja en tradition; jag ska skriva en dikt utifrån en dikt/författare som varit viktig under läsåret som varit. Alltså, en ekfras.

Den första ekfrasen fick bli en dikt med Inger Christensens Det som fond och källa.  Min dikt, ekfrasen, ligger nära originaltexten (vilket kan vara värt att veta).  Något annat som är vetvärt är att ”BAK” är en modell som samhällsläraren David använder sig av: beskriva, analysera, dra en eller annan konsekvens. Här så:

Det. Det var
det – Så var vi här; Hugg
in; det är –
det fortsätter – och det rör sig
i en – även
bort,
i oss – vidare ska ni –
bli till –
bli till det och det och det –
vidare ändå,
så
sitt kvar
en liten stund, kombinera
något mer
här, för ett sedan, där, bär oss sakta
ut
eller äsch; vidare ska ni –
bli annat och mera – någon –
ingen eller ingens för ett tag,
oupphörligt
dig
alltid infångande
annat
löst material –
glömma BAK – minnas BAK – fastna i
livets ekvationer, lösa tentor – släppa
få tyngd, fart, gå in
för något – och annat – uppsamlande
igen, som
att sitta vid andra bord, kanske minnas detta
söka en form, kombinera
med fumliga eller lugna fingrar,
delar
som inte låter sig kombineras idag  – övergå,
undergå,
så
här kommer det alltid att vara
och ändå: bara en gång
vi vrider och vänder på detta: undrar
det var det och var det nog av en rit, övergång
något att uppsökas av, något
som griper bakåt i tiden
senare, då
för
förnyad behandling –
i ett försök att bilda dig själv, vi
fungerar – och i varje funktion föds ett behov
av nya funktioner – och hur
i helvete skulle vi kunna förstå
det
det är – det fortsätter – tvekar – kanar för
att få upp fart – baxnar
det söker sin plats
i världen
vi söker vår plats i världen
det är det
det rör sig om
en plats
som den här – som ska mistas
för att få vara – för att en gång ha varit
som något
som kom en tid
så länge det varade
varade, och att få vara, äntligen
framme: dricka socker eller ljus eller tårar
flum rentav
flumdrickans dag idag
(och inte)
och någon börjar gråta – så är det med det – och någon ler,
så
är det för henne
så ligger vi till och som alltid
också kvar
efter att vi har gått
prövade i vad som kunde ske
(och inte)
här
och någon ska en dag börja se
något visst
just härifrån, detta
nu, det
är var vad det blir
det,
så har det börjat, det
är
fortsätter, det
rör sig
om oss