Månadsarkiv: januari 2019

Dikt en januarikväll (2019)

Jag vet inte om livslusten bebor

köttet i mindre

eller större

grad.

K börjar på

källare! Jag vet inte

om köttet måste bebos av

livslusten i större eller mindre

grad. Kontextdiskursen

eller dskrskntxtn,

det blir samma

mos, ingen

rätsida,

snöröks. Käften.

En skog- eller hutlös

ekonom. Jag vet inte om

livslusten just bebor, kan bebo,

ett kött, i lägre eller högre

grad än något

annat. Jag

vet inte. Slingan

hotas av slinganvändande

eller brist på användande av

slingor. När det blir

ljusare kan vi

gå ut.

Hettan

tredskas med det

farbara. Köttet har glömt var

och varannan inställd

sträckning. Nu

ska du vara

pirat!

*
Dikten anspelar oblygt på Slingan hos poeten Fredrik Nyberg samt har en kursiv röst som kommer från min 3-åring.

Dikt 190131

Ända, sen augusti

Först och sen
själva

förtrolighetens
tagande
mått på sig

först under den tid
vi har,
gör, var

sen utan att ha
något
beklädande

kvar som det oss
vi gav

En bok en tanke (Och jag ruskade en älskling)

inte för alla – flera jag får jag avstå – inte hur som helst, utan bara med en vana, en viss andning eller sättning – det att föreställa sig en pärla mellan överläpp och tungan med tungan utanför, ovanför, långsamt rullande, förandes en pärla, och nu skriver jag figuralt, du får inte tänka dig en verklig pärla (alldeles för många muskler spänner sig), ingen hårdhet, bara skimmer och vått, bara en föreställd, mellan överläppen och tungan, tungspetsen utanför, ovanför hålet spetsen mot pärlan, så tänker jag att Mayröcker kan läsas, och nu skriver jag figuralt, pärlan som tänkt andningsbild, bildande violens, ljusmössa kom emot mig, inte för alla mina jag, flera får jag avstå

Semantiska pinnar (LI)

Tjugosjunde januari.

Stina berättar lugnt och metodiskt om morgondagen. Imorgon måndag: ”Koffe ska till sitt jobb, du ska till förskolan, och jag ska till mitt jobb”, säger hon och ser beredd ut på en motdunst.

Som så ofta numera utspelar sig ett slags Hela havet stormar på blott tjugo sekunder.

Jag vill inte vara förskolan. Nån är dum där!

Vem är det som är dum?

Han behöver tänka efter.

Ingrid, Ingrid är dum.

Jaså …

Jag vill BARA leka med Ingrid!

Okej. Du ska få leka med Ingrid.

BARA leka med Ingrid!

Du ska få leka med Ingrid, och de andra barnen.

*

Det är så här det känns att vänta på den klassiska scenen i mataffär. Barn som rullar runt på golvet och förälder som tappar det. Det är så här det känns, inkapslat, kapsel för kapsel: tjugo sekunder i taget.

Metoderna (Att läsande längta till läsning)

Lördag morgon, 06:19.

Vi är alla tre uppe i ottan. Det har varit en del tjo, tjim eller nej … det har varit en hel del ryt och påbörjade trotsbryt. Jag fick inte ligga i soffan, till exempel; jag skulle sitta i fåtöljen, vilket jag inte ville vid 05:30. Att få ett svar på om det skulle vara hårt eller mjukt bröd för den lille tog också sin tid.

Så småningom fann jag mig med Egen spis av Lars Ahlin. I den där blå fåtöljen. I den här fåtöljen. Och sedan en tid är Ahlin-litteraturen starkt förknippad med att läsa i Köpenhamn; jag började längta och jag längtade till ett bibliotek i Köpenhamn. Jag längtar efter att sitta, en lördag, med ett gäng diktsamlingar och bara förkovra mig.

Det är inte gott om danska diktsamlingar på biblioteket i Malmö.

Igår läste jag en intervju med novellförfattaren Caroline Albertine Minor, som jag ser fram emot att läsa (jag är nummer 4 av 20 på reservationslistan):

”Medan kaffet kokar klart går samtalet från ljuslängtan till litteratur. Minor berättar att hon vill lära sig läsa långsammare. För att ta in orden bättre.

– Jag läser så snabbt på danska, skummar nästan. Jag kan franska också och när jag läser böcker på franska tar det längre tid. Jag måste koncentrera mig mer eftersom jag inte kan språket lika bra. Det är skönt. Jag ska försöka börja läsa på svenska nu, tänker att det också borde gå lite långsammare, säger hon.”

Sån er det, med läsandet. Jag behöver komma bort från skummandets framryckande fart. I alla fall för en dag emellanåt. En lördag, för att fastna på sina ställen, vid ett lånat bord.

Dikt en junikväll (2013)

var inte rädd,
bli språk

handens vita
blå

min vän, vill jag svara
all kropp längtar

det inre som det yttres
operation eller rest röse

om det förefaller tvärtom, endera
gång endera sång – utflugna

trevnad, stå inte emot
ditt hjärtas skära nummer

var inte rädd,
läs dig ut